2014 ett år i sammanfattning

Jag hade satt upp ett mycket outtalat mål för årets cykling – ungefär lika långt som året innan eller 500 mil, loggad cykling. Några saker som kanske bidrog till att jag inte riktigt nådde ända fram kan vara:

Min operation i slutet av januari av en förstorad prostata, då jag inte kunde/fick cykla under fyra fem veckor. Barnbarnens besök i juli gjorde också att fokus blev på annat än cykling. November var en otroligt regnsjuk månad och bekvämligheten gjorde väl att jag inte trotsade vädergudarna då.

Tillsammans med min yngste bror Anders genomförde vi ett antal motionstävlingar. Första var landsvägsloppet Hjälmaren Runt i maj, ett 15 mil långt lopp som jag genomfört tidigare tre gånger.

I Augusti cyklade jag ett motionslopp över 75 km kallat Bärketrampen , ett lopp som inleddes i tungt regn och som det kändes bara uppförsbackar. Men här var stämningen bland de få startande mycket god och jag fick kontakt med en riktig IronWoman som jag cyklade de sista milen tillsammans med. Jag tror att hon hette Karin Andersson och hon var från Luddvikaa jag försöker bara beskriva hur hennes idiom lät.

Hon hade en fin Scott MTB och när man såg henne på cykeln bakifrån såg hon ut som en ung kille, men sett från sidan som jag till slut kunde göra visade det sig att hon faktiskt var 72/73 år och fantastiskt pigg i både kropp och huvud.

Hon berättade att hon cyklat både Siljan och Vättern Runt i princip samma vecka. ” det blev nästan 46 mil” sa hon. Hon skulle också cykla långa CykelVasan – hon hade cyklat alla år. Jag cyklar mest för mig själv sa hon det brukar bli runt 9 mil i skogen varje träningsrunda. Ja det var en härlig bekantskap.

Årets höjdpunkt blev som vanligt CykelVasan 94 km mellan Sälen och Mora. Då bor vi på Mora Stadshotell två nätter och trivs med det stora folklivet.

Det var första året som vädret inte var soligt och varmt av alla de 5 år som jag cyklat här. Knappt 8 grader varmt och tungt regn mötte oss i Berga by när vi klev av bussarna och tog emot våra cyklar.

Men som tur var blev det uppehåll lagom till vi skulle starta. Det är alltid en speciell känsla att starta uppför den långa backen upp på myrarna till Smågan. Här gäller det att inte förivra sig och bränna för mycket energi.

Vi stannade på de flesta större kontroller för att ta blåbärssoppa , halva bananer och en och annan bulle. Tyvärr fick jag två längre stopp på grund av att kedjan hoppade av främre kransarna så möjligheten att slå förra årets tid grusades.